En egentligen opassande men härlig reflektion

Nu tänker jag reflektera över något som jag förmodligen inte borde reflektera över här i bloggen, utan bara tyst för mig själv, men jag tycker att det är så härligt rättvist så jag kan inte låta bli.

Igår promenerade jag en sväng genom barndomsstaden och mötte en drös personer i samma generation som jag själv. Två av dem var de riktigt fantastiska vännerna, Lina och Klara. Övriga var diverse inte lika fantastiska plågoandar från skoltiden.

Och en sak slog mig, att både Klara och Lina var så himla himla snygga. De blir bara finare och finare för varje gång jag ser dem, och det är så väldigt bra, för de är så väldans fina personer båda två. Sådana där som man liksom blir glad av att tänka på, för de är så bra människor, rakt igenom.

Samtliga i den andra kategorin hade blivit tjocka och sunkiga.

Jag tycker verkligen att det är så himla rättvist.

"Don't judge a book by its cover" heter det ju, men i det här fallet är det helt okej att göra det.