Femårsplan

Ibland inser jag att jag måste framstå som en ganska förvirrad människa. (Och det stämmer ju, i och för sig, i vissa avseenden.) Av någon anledning har jag svårt för att uttrycka tankar och funderingar som inte är färdigtänkta. Grubblandet måste på något vis vara avslutat innan det går att redogöra för.

Igår fick jag frågan hur jag ser på de kommande fem åren. Vad jag har för plan. Och jag kunde inte riktigt svara.

Det är ju inte så att jag inte har någon plan. Jag har tusen. Tusen grejer jag vill göra, hundra olika kombinationer av projekt, roligheter och vardag. Och processen med att göra någon form av urval pågår ständigt.

Över huvud taget så funderar jag mycket på tillvaron och vad jag egentligen värderar, hur jag ska förhålla mig till allt möjligt som är aktuellt just nu. Både bra och dåligt.

Jag håller mig med någon sorts låsning, när det gäller att vända mig till mina vänner för att väga olika alternativ. Är så van vid att vara välformulerad, genomtänkt och riktig, innan jag redovisar en linje att följa.

Men jag kom i alla fall till insikten om att det är just så. Att jag inte gärna uttalar mig om saker jag inte har helt klara för mig. Och att det inte direkt är en genomgående bra egenskap. För man har ju generellt bra hjälp av sina vänner, i det där med att bolla idéer och komma fram till lösningar.